Dans i Nord

ARTIFICIAL BODY VOICES

I Artificial Body Voices stiger publiken in i en mytopoetisk värld för att möta fantasieggande hybridvarelser, en dansande robotsvan, pulserande musik, underskön sång, en interaktiv rösthandske och fjorton dansare omslutna av videoanimationer som slingrande rör sig över väggar, tak och golv. Vi vill inbjuda publiken till ett lekfullt experimentarium som undersöker människans längtan och drift att med teknologin omskapa, förändra och förlänga sina kroppsliga och röstliga förmågor.

Piteå, Acusticum, Black Box
Premiär fredag 25 nov kl. 19.00
Lördag 26 nov kl 15.00 samt söndag 27 nov 15.00

Pris: Vuxen 100 kr, barn/ungdom/stud. 60 kr. Biljett: www.ticnet.se och Acusticums biljettkassa.

Koreografi: Åsa Unander-Scharin
Musik, sång och elektroakustik: Carl Unander-Scharin, Klas B. Wahl (remix)
Videoanimationer och scenrum: Mark Viktov, Lene Juhl
Ljus: Maria Ros Palmklint
Dansare: Lisa Hennix och Moa Autio samt 12 danselever från Svenska balettskolan i Piteå
Ett kluster av skärmar och svävande ytor för videoanimationer samt ljudsystem för elektroakustik och virtuella röster.
Se korta videoklipp

Samproduktion: Luleå tekniska universitet, Scen och Sinnesproduktion och Dans i Nord/Danspoolen

I föreställningen medverkar en dansande robotsvan som koreografen Åsa Unander-Scharin utvecklat i samarbete med robotikprofessor Lars Asplund på Mälardalens högskola i Västerås. När Robocygne visades första gången i oktober 2010, gav den upphov till nyhetsartiklar över hela världen (Singapore, Kanada, USA, Spanien, Tyskland) på grund av sin förmåga att väcka känslor och få människor att gråta. I Piteå dansar robotsvanen för första gången tillsammans med mänskliga dansare.

Ett par scener framförs med två specialutvecklade performance-teknologier där dansare och sångare interaktivt i stunden påverkar det musikaliska förloppet som i sin tur påverkar dansarnas rörelse.

Med ”The Throat” kan sångaren manipulera sin egen röst med en specialbyggd handske och nyskapande programvara. Genom olika gester med handen skapas egendomliga och vackra klanger som helt och håller utgår från rösten själv. I Artificial Body Voices används detta instrument för första gången offentligt. 

I det interaktiva scenrummet “The charged room” är det dansarna rörelser som skapar musiken. En kamera i taket avläser dansarnas positioner så att de kan loopa, gnugga och scratcha rytmer och en sjungande röst. “The charged room” är en specialutvecklad performance-teknologi som Åsa och Carl Unander-Scharin skapat i samarbete med Mateusz Herczka och Nenad Popov. Efter föreställningen bjuds publiken in på scenen för att själva pröva interaktiviteten i det laddade rummet.

TIDIGARE RECENSIONER
Swanlake Revisited
Under oktober månad deltar den kritikerrosade robotsvanen i installationen ”Swanlake Revisited” på Dansmuseet i Stockholm. Ta del av recensionerna nedan.

”Efter lunchdansen måste underjorden uppsökas. Måste. I Galerie de Maré en trappa ned har koreografen Åsa Unander-Scharin & partners konstruerat den rent sagolika installationen ”Swanlake Revisited”.

Hela galleriet har förvandlats till en ”mytopoetisk sjö” med flödande, gåtfulla videoanimationer (av Lene Juhl och Mark Viktov) som skapar en undervattensillusion kring huvudattraktionen: en animerad video av Unander-Scharins robotsvan. Samma robotsvan, skapad 2010, som uppträder live, ja, i egen person, i ingången till galleriet. 

Robotsvanen är ett mekaniskt, tekniskt men framför allt rörelsemässigt underverk (för tekniken står Lars Asplund och Alexander Larsson vid Mälardalens högskola). Här kan man med egna ögon se hur mänskliga rörelser först dekonstruerats och sedan fått ny kropp i robotsvanen. Sedan 90-talet har Åsa Unander-Scharin utvecklat och förfinat detta mänskligt ickemänskliga rörelsespråk. Robotsvanen är mästarprovet.

Under fyra intensiva minuter dansar svanen mot sin död, givetvis till Tjajkovskijs musik. Men likt en fågel Fenix återuppstår robotsvanen på Dansmuseet. Inte som i myten vart femhundrade år, utan varje timme.  Missa inte denna rara fågel.”

Örjan Abrahamsson/DN
Läs hela recension om Dansmuseets oktoberfestival

”Hela utställningslokalen är en ”mytopoetisk sjö” av gnistrande, glimmande bilder, musiken är ett luftigt kollage därTjajkovskijs dunkla vatten blänker till. Det är en oerhört vacker installation, omslutande och inspirerad såväl som inspirerande. I sjön finns ”öar” där besökarens kropps värme framkallar musik, genom de transparenta skärmarna växer andra besökares skuggor intressant.

Svansjön, som blivit den klassiska balettens paradnummer, flaggskepp och särskilda skyddsling, är här inte ifrågasatt. Tvärtom lockar Åsa Unander-Scharin fram något av det dunkla, hemlighetsfulla och smärtsamma, som kanske var bärande element en gång i tiden innan Svansjön blev en teknisk uppvisning.

Svandrottningen själv är en robot; fin och elegant lindar hon ihop sin långa hals. Slår ut med svandunsvingarna i Åsa Unander-Scharins programmerade koreografi. Och hur det nu är; robotsvanen är rörande bräcklig, fin och ömtålig, lika buren av sin musik som dansaren på sin scen. I sin mekaniska, magra skepnad, fjättrad vid sin energikälla, är hon en rörlig kommentar till både traditionens svanar och nya omtolkningar.

Mytopoesin låter betraktaren dyka och sjunka i ett hav av associationer, bilder och reflektioner. Lätt men starkt.”

Margareta Sörenson/Expressen
Läs recensionen i sin helhet

”Ytteligare en upplevelse väntar i källarplanet, installationen Swanlake Revisited. Rummet har förvandlats till en animerad sjö där Åsa och Carl Unander-Scharin låter publiken djupdyka i svanmyten via rörelse och röst. Orlando Gibbons madrigal The Silver Swan (1612), om den stumma svanen som i dödsögonblicket tar sin första och sista ton, gestaltas bland annat i en röstharpa. Genom att dra i strängar kan publiken höra inspelade körackord. 

I entrén finns också Robocygne, robotsvanen som dansar till Rothbarts tema ur Svansjön. Med skälvande svanvingar och smäcker hals av små motorer är det en av de mest rörande svandrottningar man kan se, en ballerina som förenar liv och död.”

Anna Ångström/SvD
Läs recensionen i sin helhet

Skrivet måndag den 7 november 2011